Ryskt besök

I förra veckan kom det finbesök här hemma. Ingen mindre än min ryska brevvän Alyona och hennes son, samt deras svenska "mormor" Barbro.
Alyona och jag lärde känna varandra via en brevvänsklubb omkring 1990, alltså för 21 år sedan! Det gick sällan mer än två veckor från det man fått ett brev tills det att nästa fanns i brevlådan. Otroligt skoj, man längtade tills brevbäraren kom med rolig post!

 Med åren blev väl breven färre, eftersom skola och kompisar tog mer tid, och byttes mot sporadisk kontakt via e-post och nu på senare åren Facebook. Men vi har hela tiden haft kontakt, särskilt Alyona har varit duktig på det måste jag erkänna, och hon har alltid kommit ihåg min födelsedag.

Att vi kunde ha en sådan tur att hon skulle lära känna en svensk kvinna, som dessutom bara bor 2 timmar härifrån! Det ska vi nog tacka Alyonas lillasyster för, som är en otroligt begåvad violinist, och har några svenska bekanta, en av dem är Barbro, som de kallar mormor.

Alyona och hennes son Maksim var och hälsade på Barbro under en vecka, och hon körde hit upp i fredags och vi hade en underbart rolig dag med prat och fnitter, och tittade på gamla bilder och barnen busade hejvilt. Att träffa någon man "kännt" så länge men aldrig mött i verkligheten var verkligen fantastiskt!  Hon var precis likadan som jag hade tänkt mig, rar, trevlig och lättpratad och hennes son, som hunnit bli 9 år, var såå gullig och busig, och sprang runt ute och lekte i trädgården, byggde sandkakor med Thea, de lekte jage och kommunicerade trots att de inte förstod den andres språk! Sedan hade han en minikonsert för oss, då även han är duktig på att spela fiol.



Maksim fick ackompanjemang av Thea som höll takten med en kopp och en leksaksgris :)

Bús är samma på alla språk!

En härlig dag som gick alldeles för fort, och jag kände mig lite tom när de åkte igen. Fast otroligt tacksam över att vi fått träffa varandra! Nu hoppas vi på fler möten, och kanske blir det jag som besöker Sankt Petersburg nästa gång?!